Världen är föränderlig

maj 29, 2004 at 12:01 f m Lämna en kommentar

Debatten om vänsterns förhållande till EU fortsätter. En replik från Jonas Ek till Staffan Norberg införs här, samtidigt som vi hoppas att debatten även skall engagera fler nätläsare.
Jag vill tacka Vägval Vänster för valet att publicera min artikel och Staffan Norberg för ett konstruktivt inlägg på min artikel.

Vi är alla överens om att det är via den tydliga EU-kritiken som vi kan förändra EU:s inriktning, däremot tycker jag att det verkar som om vi inom partiet gör logiska kullerbyttor i våra retoriska angrepp på EU. Vi har allt sedan medlemskapet började 1995 arbetat för ett mer transparent EU och försökt att motverka de nyliberala tendenserna, men samtidigt inser få att vi har kommit till ett vägskäl beträffande nationalstatens roll i den globala ekonomin.

Hitintills har de integrativa processerna inom EU handlat om negativ integration. Följden har blivit den gemensamma marknaden och en nyliberal ordning. Den gemensamma marknaden har dock inte åtföljts av någon större andel positiv integration. Ur ett maktdelningsperspektiv har slaget om nationalstatens roll som omfördelare av exempelvis generell välfärd kringskurits i sådan omfattning att den idag inte är acceptabel. Vi har ett forum och ett verktyg för att motverka de här processerna. Vi kan, om vi tar initiativ till det, verka för en positiv integreringsprocess. Det kommer att ta tid och det kommer att vara svårt, men det går att göra det.

Som frihetlig socialist är jag övertygad om att världen är föränderlig. Visst är det en abstrakt tanke att kunna känna något slags gemensam europamedborgerlig solidaritet, men även nationalstaterna kämpade/kämpar mot lokala och regionala identiteter som stod/står i vägen för den medborgerliga solidariteten i en tänkt nationalstat. Det handlar inte om att med våld försöka tvinga på européerna en identitet och en solidaritet som de inte har. När vi den 15 februari 2003, världen över, gick ut och demonstrerade mot USA:s angreppskrig mot Irak kände vi alla solidaritet med de irakiska folken och vi kände oss alla som världsmedborgare med en moralisk medvetenhet utöver tidigare skådat slag. Det var inget konstlat, inget tillrättalagt, inget påtvingat, det var ett uttryck för en ny världsordning, en ny form av solidaritet som gick utanför de trånga nationalstatliga tvångströjorna.

Den typen av krafter har vi att arbeta med inom EU. De många spanjorer, britter, italienare, danskar med flera som gick ut och demonstrerade den dagen kände mindre samhörighet med sina regerande landsmän än med mig – på ett kallt torg i Stockholm. De kände stödet från sina europeiska vänner – Tyskland och Frankrike i synnerhet och i allmänhet med gemene europé som tog blad från munnen. Dessa människor – med huvudsaklig politisk hemvist inom vänstern och liberalismen – är en del av den europeiska identiteten. De är de verkligt progressiva krafterna inom unionen. Deras samhälle begränsas ej längre av nationalstatens ramar. Globaliseringen – som en pågående kraft – har en motståndspotential i alla dessa européer och världsmedborgare som strävar efter vidgad positiv integrering även till priset av centraliserat, demokratiskt beslutsfattande på områden som idag lämnas till marknadens hajgap på grund av den fobi som våra EU-kritiker har för en federal utveckling av EU.

Staffan – den demokrati, jämlikhet och det tilltalande alternativ som du saknar inom EU saknas just på grund av den fobi för överstatliga beslut som många av våra mycket kunniga EU-kritiker håller sig med. Om vi trodde att det europeiska samhället var statiskt, varför i all sin dar kallar vi oss då för socialister? Om vi tycker att den nyliberala världsordningen är ett hot mot demokrati, jämlikhet och rättvisa varför söker vi då inte efter de politiska motkrafter som sträcker ut sin hand till oss? Tillsammans kan, vill och ska vi förändra världen även i de tvivelaktiga forumen som står oss till buds. Som européer måste vi börja där vi finns.

Jonas Ek

Annonser

Entry filed under: Vänstern och EU.

Var tog energiomställningen vägen? Krisen i demokratiseringsarbetet och vägen vidare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,054 hits
maj 2004
M T O T F L S
« Apr   Jun »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

%d bloggare gillar detta: