Vem är rätt feminist?

april 30, 2004 at 1:16 e m Lämna en kommentar

Feminism handlar ytterst om frigörelse från ett maktförtryck som grundar sig på en syn att mannen utgör normen i samhället och att han är värd mer som människa.

Rättvisa kräver delad makt och inflytande. Det är en mänsklig rättighet. Männen måste vara beredda att avstå från makt och inflytande till förmån för kvinnorna. Det är en absolut nödvändighet men också en av de mest kontroversiella frågorna. Patriarkatet är en självständig maktfaktor oberoende av kapitalismen, därför räcker det inte med enbart klasskamp. Det är emellertid uppenbart att kapitalismen och patriarkatet samverkar. Patriarkatet verkar också enskilt. Det försvårar samarbetet mellan kvinnor och män. Det borde i stället vara så att man utgår från människan som norm i det borde göra det självklart för både kvinnor och män att delta i denna kamp.

Jag har under åren förundrat mig över diskussionerna om vem som är ”rätt feminist”. Ibland känns det som om vi i Sverige har en lyxbetonad diskussion om feminism. Vid ett kvinnoseminarium hörde jag unga feminister säga att ”det är hatet som driver oss i vår feministiska kamp”. Detta gjorde mig sorgsen. Jag tror att det är kärleken till människan som gör det möjligt att för oss att driva denna kamp tillsammans, kvinnor och män.

 I den feministiska kampen är internationell solidaritet mycket viktig. På många håll finns religiös fundamentalism som krymper kvinnors livsvillkor. På olika håll i världen förs den feministiska kampen men den osynliggörs. Det är ganska uppenbart att när man träffar feminister i internationella sammanhang så är det kampen för kvinnors mänskliga rättigheter som står i fokus. Nyligen mötte jag en polsk kvinna, framstående kvinnosakskvinna, som sa ” vi kallar oss inte feminister, men så fort vi har manifestationer som handlar om kvinnors rättigheter och likaberättigande så kommer massor av kvinnor”.

Vid ett annat tillfälle träffade jag företrädare för en palestinsk kvinnoorganisation och en för en judisk kvinnoorganisation som samarbetade i arbetet mot ockupationen i Palestina. Varje vecka formerade de mänskliga sköldar vid strategiska vägspärrar. Detta hör vi inte talas om. En händelse som gjorde starkt intryck på mig var också den kvinnomanifestation som vi gjorde med kvinnor från alla jordens hörn och  från olika politiska schatteringar i Bryssel 2000 i form av Världskvinnomarschen. 30.000 kvinnor demonstrerade på Bryssels gator, blockerade trafiken i timmar, 3! poliser bevakade tillställningen och ingen skadegörelse eller några våldshandlingar förekom. Vi noterade mycket svag mediabevakning. I Kosovo för unga kvinnor en uppsökande verksamhet för att rädda andra unga kvinnor från trafficking. Detta gör de med risk för sina egna liv.

”Woman is the nigger of the world” är en känd John Lennon låt som han skrev för drygt 20 år sedan och det är faktiskt en slags apartheid som kvinnor utsätts för oavsett klasstillhörighet, etnisk tillhörighet eller om man tillhör olika minoriteter i samhället.

Vi hör ibland att kampen mot våld mot kvinnor är en separat kamp som skall föras trots att den har ett starkt samband med det världsomspännande förtryck som kvinnor utsätts för. Det våldet som förekommer finns i alla samhällsklasser och får det fortgå s måste det bekämpas även om det drabbar grupper som inte vänstern normalt företräder. Våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. I Sverige anmäls ca 20.000 misshandelsbrott mot kvinnor varje år, ca 2000 våldtäkter anmäls. En kvinna dör varje månad till följd av våldet. Mörkertalet är stort. Barn som växer upp i familjer där kvinnan, och också ofta barnet, utsätts för våld får skador för livet. Det finns beräkningar (Familjevåldsenheten i Malmö) som visar att ett fall av våld mot kvinnan från mannen kostar samhället  1.7 miljoner kronor i snitt. Då är inte mannens eventuella fängelsevistelse eller terapi för kvinnor och barn inräknade. Multiplicera det med ovanstående siffror så kan vi fråga oss om vi verkligen har råd med det. Framförallt har vi inte råd med det rent mänskligt! Det är faktiskt oväsentligt för de kvinnor som misshandlas om man har rätt feministisk teoribas om de behöver hjälp i ett akut skede. I Ryssland mördas varje år lika många kvinnor som det dog sovjetiska män  under hela Afghanistankriget.

Jag menar att vi i Sverige har fastnat i en teoretisk diskussion om feminismen som förlamar handlingsförmågan. Det som vi som har hjärtat till vänster kan göra är att föra kampen med andra kvinnor (och män) runt om i världen för att bekämpa de patriarkala strukturerna och inte fastna i teoretiskt navelskådande. Det finns organiserade kvinnoorganisationer och kvinnonätverk på många håll i världen. Vi skall bygga broar och föra kampen tillsammans.

Maria Hagberg, Höganäs

Annonser

Entry filed under: Makt och ägande. Tags: , , , .

Svensk vänster tar ett steg tillbaka Om möjligheternas politik och Vänsterförbundets bortspelade kort

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Top Clicks

  • Inget

Blog Stats

  • 7,062 hits
april 2004
M T O T F L S
    Maj »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930  

%d bloggare gillar detta: