Valallianser?

Har vi den vänster vi förtjänar eller kan vi få någon bättre? Den frågan ställer sig Christer Westling, vänsterdemokrat från Gnesta i en artikel om valallianser och det reella hotet av en borgerlig valseger 2006.

Valallianser? Ett återkommande mantra i politiskt osäkra tider, men vad är valallianser. För närvarande är det en hybrid som kan bestå av V, Mp, kvinnolistor och andra listor, det är de fysiska storheterna. Innehållsmässigt då, var och en av storheterna kommer att kräva sin ”rättmätiga” plats för inflytande och helst på bekostnad av de andra. Det är den bistra verklighet som möter den valalliansen. Varför har då önskemålet om valallianser framträtt. Jag tror att det huvudsakliga skälet är mycket enkelt, hittills har många av vänsterpartisterna inte klarat ut sin roll i och med v. Med i bilden finns en lojalitetskonflikt, lojalitet till partiet och den egna synen, de tror och hoppas fortfarande på att det kommunistiska vänsterpartiet går att förändra. Det är huvudskälet, mindre försörjning och uppdrag tror jag. Även rädslan för ett eller flera 3% partier har betydelse och att inte vänstern i ska vara representerad i riksdagen under en eller flera mandatperioder. Den rädslan är starkt bidragande till varför en del ser en valallians mellan vp, mp, etc som det enda alternativet. Tanken är 3 plus 3 blir 6, vilket kan vara nog så riktigt i de flesta sammanhang, utom i ett val. I ett val kan det samlade resultatet för en valallians till och med bli sämre än för vart och ett av de berörda partierna och listorna. T.ex. bland många partilösa är varken v eller mp något alternativ Troligen är det så att de flesta som har lämnat vp tidigare är inte alls är förespråkare av en valallians med v. Vi kan nog lugnt utgå från att de är starkt negativa till en sådan och vill ha andra lösningar. I den här gruppen kan man nog också finna rätt många som proteströstade på Junilista, om de röstade alls. Min erfarenhet av att ledningarna i skp/vpk/v är att de gärna är med i breda allianser och folkrörelser som de försöker ta över, infiltrera eller kontrollera, en erfarenhet som jag delar med många andra f.d. v:are. Attackerna mot VVV:s hemsidan handlar i hög grad om att de inte kan kontrollerar och styra innehållet, men i samma stund som de ser en möjlighet att ta över och kontrollera verksamheten kommer attackerna att upphöra. Jag vill gärna peka på ett tungt skäl eller skrämselargument som kommunisterna använder sig av, hotet om en borgerlig valseger och för att det inte ska ske så ska och måste en ansvarskännande vänstern ena sig under v:s ledning. Ofta angrips VVV och folket där av v just med hotet om en borgerlig valseger och förräderistämpel Känslan och den moraliska förpliktelsen att inte släppa fram borgarna till regeringsmakten används för att upprätthålla ett elitiskt parti (och ungdomsförbund). Jag har tidigare skrivit att borgerligheten behöver det kommunistiska v lika mycket som kommunisterna behöver borgerlighetens höger. Frågan som borde ställas är, vilket är mer förödande på kort och lång sikt, en borgerlig valseger eller avsaknaden ett riktigt vänsteralternativ. Varje gång det har blivit en borgerlig valseger så har det varit katastrof och jordens undergång enligt somliga. Visst har det blivit försämringar, men inte har det blivit katastrof och jordens undergång. De försämringar som har haft största genomslagskraften för gemen man har sossarna stått för, och det har de kunna genomföra tämligen ostört. Borgarna har väl till och med stått för en och annan förbättring av villkoren i samhället, trots motstånd från både v och s. Har vi den vänster vi förtjänar eller kan vi få någon bättre? Nu har jag ställt frågan och nu är det upp till er att utveckla era svar. Christer Westling